Turdus merula

Koltrast

Den europeiska förekomsten av koltrast betraktas som stabil av BirdLife International. Koltrasten är något större än en stare. Hannen är helt svart med gul näbb och en gul ring runt ögat. Honan är mer brun med spräckligt bröst och brun näbb. Ungfåglarna liknar honan, men är ännu mer spräckliga. Koltrasten har gått från att vara en skygg skogsfågel till att bli en vanlig trädgårds- och parkfågel. Den är en av de mest älskade fåglarna, som utsetts till nationalfågel i en omröstning. En del av beståndet av koltrastar flyttar och har sitt vinterkvarter i Västeuropa, men allt fler stannar över vintern och gynnas av fågelmatning.

Storlek: 24 – 25 cm

Vikt: 80 – 125 g

Förekomst: Skogsmark, parker, trädgårdar.

Bo: Ganska stort, skålformat bo av torra strån, tunna kvistar och rottrådar. Fuktig jord blandas i. Båda föräldrarna matar ungarna som lämnar boet efter 13-14 dagar. Om man vill sätta upp holkar, skall man välja en halvöppen variant, som placeras i täta buskage. I trädgårdar bygger koltrastarna huvudsakligen i täta buskage och häckar, men ibland på oväntade ställen, som i carportar och lyktstolpar.

Ägg: Upp till 4 kullar med 3-5 grönblå ägg med bruna prickar, som ruvas i 13 – 14 dygn.

Föda: Insekter, maskar små sniglar. Matar ungarna med daggmaskar som de ihärdigt drar upp ur gräsmattorna. På hösten äter de frukt, och bär. De är markätare. Gynna koltrastarna genom att lägga ut frukt, torkad mjölmask och energirikt foder för markmatning.

Läte: Höga, mycket melodiska flöjtande toner, med bluesinslag, gärna i gryning och skymning. När den blir uppskrämd varnar den med att gällt tjack-tjack-tjack-tjack, ki, ki, ki.

Övrigt: När den skall lokalisera maskar i gräsmattorna kan man se hur koltrasten lägger huvudet på sned och lyssnar efter var masken finns innan den dras upp. Koltrastar är en vanlig syn i trädgårdarna där de hoppar omkring och vänder på löv för att hitta maskar, små sniglar och insekter.