Blåmes

Cyanistes caeruleus

Blåmes

Den europeiska förekomsten av blåmes ses som stabil enligt BirdLife International.

Blåmesen förväxlas ibland med sin släkting talgoxen, men är mindre och har klart blå hjässa, en tydlig svart ögonstrimma och kort stabil hals. Undersidan är gul, med en liten gråsvart strimma mitt på. Honan har samma dräkt, medan ungfåglarna är blekare i tonen, med gulgrönt i stället för blått.

Storlek: 10.5cm - 12cm

Vikt: 8 - 10gms

Förekomst: Lövskog, blandskog, parker och trädgårdar.

Bo: byggs av gräs, mossa och rottrådar, och fodras med djurhår och fjädrar. Blåmesar häckar också gärna i holkar med 28 eller 32 mm håldiameter.

Ägg: 7-12 vita ägg med små rosaröda fläckar i tjockändan.

Föda: Huvudfödan är insekter, larver, frukt, nektar och på vintern fröer. Komplettera blåmesarnas diet med energirika fröblandningar, jordnötter och fettfoder med jordnötter.

Läte: Ljusa fina lockläten sirrr och sång.

Övrigt: Blåmesen är en stannfågel, men under år då det är brist på bokollon, kan de flytta i mängder. Den är en vanlig fågel i våra trädgårdar och i räkningen av fåglar vid vintermatning ligger den bland de fyra vanligaste. ( Talgoxen ligger i topp.) Det är en liten aktiv och akrobatisk fågel, som ofta klänger upp-och-ner när den äter. Vid fågelbordet är den aggressiv och kör även bort större fåglar. Blåmesar är ganska orädda och vänjer sig lätt vid att bli matade.